Hettan slår emot oss när vi stiger ur bilen. Vi är långt ute på landsbygden i norra Indien. Mitt i byn Gumsani finns ett tempel och ett litet torg. Hela byn är samlad för att möta oss.
Förväntansfulla ögon följer oss fram till en estrad med en tältduk ovanför. Så börjar skådespelet vi kommit för att se.
Dramat är en del i Lepramissionens projekt Schools Targeting Stigma – STS med målsättningen att motverka utanförskap och rädsla för lepra. Skådespelarnas gester och mimik är dramatiska. Publiken klappar i händerna, skrattar och följer skådespelet med stort intresse. Dramat handlar om svårigheten i att arrangera ett äktenskap mellan två indier, när bruden är släkt med en lepradrabbad. Budskapet når fram och det hela slutar lyckligt. Den lepradrabbade välkomnas av brudgummens familj. Dramat avslutas med ingående information om lepra och hur man kan få behandling.
Vijay Pal undersöks av John Yabaiz från Lepramissonen
Vi ska precis möta byns ledare i byns skolhus när en bekymrad man kommer fram. Han frågar John, som är ansvarig för STS-projektet, något på hindi.– Mannen här vill att vi undersöker några fläckar han har på armen,förklarar John.
Han hjälper mannen att rulla upp skjortärmen. Han heter Vijay Pal och är i 50-årsåldern. När John sticker hårt på fläcken med en penna reagerar inte Vijay. Han känner ingenting. Huden är helt känslolös i området där den ljusa fläcken tydligt syns på huden. Vijay har med största sannolikhet lepra. John ber honom att ta av sig skjortan. Ryggtavlan visar en mängd fläckar med ljusare pigment. Det är utan tvivel lepra. Man kommer överens om att undersöka Vijay närmare för att sedan sätta in MDT-behandling. Ryktet sprider sig som en löpeld i byn. Snart kommer 19-årige Vinod fram och visar sina armar. Han har också ljusa fläckar på huden. En snabb undersökning visar att det också är lepra. Sedan går det snabbt. Fler kommer fram. Ytterligare tre fall upptäcks. Alla ska senare undersökas mer ingående och få medicinisk behandling.
Händelsen är omskakande på ett positivt sätt. Det blir så tydligt för oss vad en enkel informationssatsning betyder. Genom att spela upp ett drama har vår fältpersonal lyckats med att förmedla livsviktig kunskap om lepra, och hur den kan botas, till en hel by. De flesta i byarna kan varken läsa eller skriva, därför är drama och muntlig information de bästa redskapen att nå ut. Tanken slår mig. Vad hade hänt om dramat inte uppförts? Vijay, Vinod och de andra tre byborna med lepra hade kanske inte vetat varför fläckarna blev fler och känseln i olika kroppsdelar sakta försvann. I sinom tid hade de slutligen utvecklat svåra skador i händer, fötter och i nerverna kring ögonen. Nu kunde detta undvikas. Indirekt räddar man alltså liv genom våra informationssatsningar! Det är viktigt att poängtera att alla som bidrar till våra STS-projekt i Indien också är delaktiga i Lepramissionens livräddande informationssatsningar.
TEXT OCH FOTO: LARS LILJESVÄRD