Kokosnötter kan förändra livet

På mitt skrivbord har jag en annorlunda souvenir. Den ligger där som ett bevis på att Lepramissionens arbete bokstavligen bär frukt. Vad är det för något? Jo, det är en liten kokosnöt! Jag fick den av en av de polioskadade unga männen i den indiska byn Mehendi. Den är inte stor, mindre än hälften av en av de kokosnötter du och jag brukar köpa i affären. Men i rätt sammanhang kan en kokos-nöt betyda mer än man anar! Jag ska berätta varför. Följ med mig till den indiska landsbygden.

Eftermiddagssolen står lågt. För att kunna se ordentligt måste man kisa eller skugga ögonen med ena handen. Värmen får kläderna att kännas klibbiga mot kroppen.
Luftfuktigheten är hög och det är uppemot 30 grader i skuggan. Nyfikna ögon följer oss då vi går mot byns mitt.
En mur omger en byggnad framför oss. Muren är rosa och färgen bryter av mot den torra sandfärgade grusvägen som vi går på.
Vi har nått samhällets mittpunkt. Byggnaden med rosa murar är ett hinduiskt tempel. Vi ser besökare som går in genom tempelporten. Längre in byggnaden finns altare. Man lägger mat eller frukt vid statyerna av olika indiska gudar.
Men det som verkligen fångar vår uppmärksamhet är några unga män som sitter utanför templet. Det är först när vi kommer närmare deras små marknadsstånd som man ser att något inte är riktigt som det brukar i en indisk by. Vanligtvis kommer försäljarna framspringande och gestikulerar för att få uppmärksamhet och sälja sina varor.
Men de här unga männen sitter lugnt kvar. Snart får vi reda på varför. Deras ben är obrukbara - mer eller mindre förlamade. Bakom dem står en av de rullstolar som de använder för att ta sig till byns torg.
Rullstolarna är fenomenala på sitt sätt. De drivs av handkraft och tar sig fram på de gropiga vägarna och kostigarna på den indiska landsbygden.

Lepramissionens projektledare berättar att byn Mehendi för tjugo år sedan drabbades av en polio- epidemi. Många barn blev smittade och blev polioskadade för resten av livet.
Fram till för några år sedan levde de som fått polio en undanskymd tillvaro i gemenskapen. Men så var det någon som hade hört att det gick att göra något. Man kunde starta en självhjälpsgrupp och få ett litet bidrag till att skapa en egen inkomstkälla.
Det bästa var att det inte spelade någon roll om man var funktionshindrad! Det viktiga var att man hade en önskan att försöka göra något själv och våga ta ett steg mot att förverkliga sina drömmar.

I en fattig by i Indien drömmer en funktionshindrad kanske inte så stora drömmar, men det gör det också lättare att förverkliga den dröm man har!
De polioskadade unga männen bestämde sig för att köpa in och sälja kokosnötter till tempelbesökarna. Den lilla affärsverksamheten har lyckats väl och gruppen har planer på att köpa in andra varor och sälja utanför templet.
Det märks tydligt att det betyder mycket för de unga männen att de själva kan förtjäna sitt uppehälle och inte behöver förlita sig på hjälp från andra. Genom att få möjligheten att förändra sitt eget liv och sin ekonomiska situation, har de fått en större självrespekt.

Kokosnöten på mitt skrivbord påminner mig om hur några polioskadade genom en enkel, men genial, affärsidé tillsammans kunde förändra sina liv!

Var med och skapa möjligheter för fler människor att få det bättre!

Text och foto: Lars Liljesvärd