Hej!

Här är det hett även i skuggan. Varje dag möter jag människor som drabbats av lepra. Det berör mitt innersta. Tänk dig att du förlorat känseln i både händer och fötter och knappt kan gå. I ett land som Nigeria finns inget socialt skyddsnät. Den som inte kan arbeta måste tigga. De fattigaste jag mött bor här i leprabyarna där de saknar det nödvändigaste som vatten och elektricitet. Men det finns hopp, och det är därför jag skriver till dig!

Jag fick höra talas om Maliya. Hon bor här i leprabyn sedan länge. Hennes man lämnade henne när hon fick lepra. Men trots att hon saknar känsel i händerna har hon börjat baka. Hon säljer kakor och får en liten förtjänst. Tillsammans med några andra kvinnor i en egenvårdsgrupp hjälps man åt att hitta vägar för försörjning.

Att se hur livet förändras för flera lepradrabbade genom vårt arbete här inger mig hopp - och du kan bli en del av hoppet för dessa människor!

Hälsningar,
Gunnel Ericson
Lepramissionen

Ps. Lepramissionen arbetar i åtta delstater i Nigeria. Där finns 25000 lepradrabbade. Alla behöver rehabilitering och hjälp till självhjälp. Ps